AKTE TILL BALI IGEN!
freesbie pa canggo beach
calle har klippt sig som en en vilde och alexander ser hunkigt solbrand ut i bakgrunden
fyra grabbar och havet
Solnedgangen pa Kuta Beach ar fin
Petter, Markus och Calle
Balis sma gator
Nyklippt Calle
En gitarrspelande surfdude. (Den gula bradan ar min) (alltsa bjorns)
Calle njuter
Riktigt Schysst stalle! Nusa Lembongan, en o utanfor bali.
Petter Paulsson, Alexander Thofelt, Calle, Markus Nilsson och Jag
Pa baten mot Nusa Lembongan
hej da australien och HEJ Nya Zeeland!
skagg
mera mera
AUSTRALIEN
OMG
lite fotboll after beach
Hmm?
Bilen
Frukost i oknen. Det blir mest grot varje dag.
Fina faglar
Nar vi korde over in i southaustralia
Australiens langsta rakstracka. 14,6 mil !!
Hastkapplopning. Mina pengar spenderases pa denna hast. Vann jag?
Det var Mr Owen (till vanster) som drog med oss pa spektaklet.
Och sjalvklart vann vi ingenting...
Roadtrip i Aus kan vara valdigt soft ibland
Fina badstrander
Spejarn
Vi besokte en gammal skog med hoga och tjocka trad
Varan van julia smog sig in i ett av dom
Jag bestamde mig for att krama ett istallet
Vi gick bredvid tradkronorna
En vanlig morgon i bilen
Solnedgang i Denmark
Varan egna Madde som egentligen heter Maria avnjuter slutet pa sin glass
Sommar
breakdance ar inte svart
Fint surfstalle men lite sma vagor.
Margaret River
Njuter av Margaret River med gavletjejerna
Erica fran Lit
Hilda och hennes kompisar
Hilda vid Marfarets finaste hotell
Hostles chef Owen som har hjalpt oss med sa mycket. Jobb, bil, etc.
Har ater vi lunch pa roda korset soppkok
Kallt i vattnet
Det gar inte att surfa utan vatdrakt
Vi sokte jobb pa vinodlingar men ingen ville ge oss jobb. Frustrationen
ar stor. Vi cyklade 6 mil pa tom mage den har dagen. Calle fick kramp.
Akta dig
MARGARET RIVER
MonsterTruckMadness
pics
bla truckerkeps har vi Mr David fran Kanada. En sjalvutnamnd ledare i
gruppen som vet och kan allting. Han alskar att kora forst av oss
pa motorvagen, och hans kraftfullt hoga stamma gor att man snabbt
finner en viss respekt for grabben. Vi gillar David. Han kan ibland vara
en besservisser,men han fungerar otroligt bra som surfguide OCH som
var engelskalarare. Dessutom ar han en skon kille som drommer om
att aka till sverige och lyssna pa det svenska deathmetalbandet opeth
nar dom spelar live i goteborg till varen.
Frontfiguren pa bilden med det stora huvudet och de smala kinesogonen
ar jag. Men mig kanner ni nog ratt bra hoppas jag. Samma sak med killen
som star bakom mig med den rynkiga pannan. Han borde ni ocksa kanna
ganska bra.
Men vem ar da killen till hoger med det langa haret och de morka skagget?
Jo kara lyssnare, det ar Lukas Coober. En tysk jugend som alskar surfing
och som dessutom spelar i ett coolt indieband i tyskland. Han ar en stor
och lurvig kille som inte backar for de storsta vagorna i vattnet. Han ar
dessutom otroligt fortjust i Banana milkshake. Vi gillar lukas, han ar kul.
Har ser ni Kanedicken nar han tar en vag i Sarangan
Mr Eklund gor samma sak
Har ser ni Lukas som precis kommit upp ur vattnet i dreamland.
Uluwatu var fint, men det var for mycket vind for att kunna surfa dar
Lukas och Calle leker i vattnet
Lukas och Calle gommer sig pa stranden
lite fler bilder
Har har vi bjorn vandrandes pa ett gront stort risfalt
Tva nyforalskade hundar springer och leker pa stranden vid sarangan
Varan nya kompis fran tyskland (lucas), lagar sin brada.
Solnedgang vid kutabeach
Calle kanner pa vattnet
Nagra skona kids
Nasi Goreng. Det ar det har vi lever pa. En san har portion kostar
10.000 rp, vilket motsvarar ca 7 svenska kronor. MUMS!
Bjorn hittade en ny kompis pa stranden. Sjukt att dom hade
samma badbyxor och brada!
BILDER VARSEGOD.
Nu kommer de forsta bilderna fran Bali!
Har har vi honom, Mr Mys, som garna kramas lite extra lange med kudden
varje morgon. I lurarna spelas avslappnande reggiemusik och dar bakom
star Calles egna nyinkopta surfbrada.
Och har star bjorn pa den lilla poppiesgatan och ler med bada ogonen
stangda. Varmen gor sig pamind genom den latt uppknappta skjortan.
Stranden och solnedgang. En Dj spelar fet musik och en stund senare
inleds en night surf competition.
Calle deltog inte i tavlingen, men dagen efter visade han hur man
ska ta kutas inrullande havsvagor.
En glad Calle som kommer upp ur vattnet efter ett par timmars surfande.
Bali baby!
Efter frukosten drog vi oss ner mot stranden som ligger ungefar 150 meter fran varat hotell. Vi hyrde varsin brada av nagra indonesiska pajaser och begav oss sedan ner mot det klara vattnet och dom fina vagorna.
Och fran att ha varit helt dod och seg, efter den langa somnlosa natten sa ersattes alla negativa tankar och fysik till ren lycka.
Den forsta vagen dyker upp! Den ar kanske en och en halv meter hog och jag kommer perfekt in i den. Jag kanner hur den lyfter mig och jag paddlare febrilt med armarna for att komma med den. Och sa far jag fart, och far ivag i hog hastitghet. Jag staller mig upp och hinner sta i nagra sekunder innan jag tappar balansen och faller av. PLASK! sager det nar jag dimper ner i vattnet. Det var en harlig kansla att sta pa den dar vagen aven om det bara varade ett kort kort ogonblick. Sen tittar jag bort mot calle och ser hur han ler med hela ansiktet.
Som vi har langtat, och nu ar vi antligen har igen! wihoo!
Framme i Kuala Lumpur
Vi mår bra. Vi har hittat ett hotell. Vi har nyss ätit middag. Och nu ska vi sova.
(by the way så fungerar inte våra mobiler här nere. Därför har vi inte kunnat smsa)
Vi e på G!
Med tonerna av självaste bob dylan i vår närvaro ligger vi här i Heathrow, london, på en heltäckningsmatta vid ett hisschackt, där förmodligen flera tusen andra backpackers har legat före vår tid. Vi befinner oss troligtvis på heathrows bästa undangömme, vi har tagit oss två trappor upp ovanför den "vanliga" våningen. Här har vi både el till datorn som Björn har tagit med, enskildhet, värme och helt sanslöst nog också trådlöst internet. Just nu tror jag inte att vi kan hitta ett bättre "kryp in" i denna annars sterila, kalla och tråkiga flygplats. Trots detta ligger vi nu ändå här på den gråfläckiga lite äckliga heltäckningsmattan från ett mycket tidigt årtal och funderar på hur vi ska döda de resterande 15 timmarna som vi har kvar på flygplatsen. Vi har redan lyckats döda sex timmar av dessa totalt 21, med ren glädje, spänning och lite film. Men den exaltism vi tidigare erhålligt känns nu som bortblåst och rastlösheten som tidigare var ett faktum börjar övergå till ett mer tröttsamt "vad ska vi göra nu i 15 timmar"?
Halåå där, nu fick calle tydligen lite skrivkramp och slängde istället över datorn till mig.
Såååå..
Det första jag vill säga är att vi båda mår bra och att jag har en positiv känsla inför den här resan.
Det andra jag vill säga är att jag har lite ont i rumpan. Vi har nämligen suttit konstant hela dagen.
Det sista jag vill säga och klargöra är att Alex Schulman inte är någon ond människa. Visst, han har kastad mycket skit på folk och ibland kanske varit lite väl hård. Men innanför det där hårda och vassa skalet är han nog bara en ömsint man med en liten skruvad och förvirrad hjärna. Jag och Calle lyssnade på hans sommarprat på flygresan hit. Det var bra. Han pratade om känslor, kärlek och skam. Jag tror vi båda blev aningen berörda.
Slutligen vill jag bara tacka Föräldrana Duvdahl som bjöd på mat och körde oss till trondheim. Jättesnällt!
Och till min egna mor vill jag hälsa att mini-apan har det bra. Han är med mig nu och ska få sig en banan snart. :)
Ett första inlägg
Vi heter Björn och Calle,
det här är våran blogg,
och vi åker till bali om en vecka och 4 dagar.